åldersnoja
Jag har funderat över mitt inlägg igår och den här bloggen har en tendens att bli en enda lång åldersnoja. Var på praktikbesök hos en av våra elever imorse och träffade på en person som hade gått samtidigt med mig på lärarhög i Härnösand. Vi började ju naturligtvis fundera bägge över hur länge sedan det nu var. 20 år!!!, fatta. Det är inte sant.
Det är 28 år sedan jag gick ur nian. Jag tycker det inte alls är länge sedan min egen mamma var på återträff efter 25 år sedan grundskolan. Hur sjukt är inte detta?
Varför går tiden så fort när man blir äldre? Jag hiner inte med.
Det är 28 år sedan jag gick ur nian. Jag tycker det inte alls är länge sedan min egen mamma var på återträff efter 25 år sedan grundskolan. Hur sjukt är inte detta?
Varför går tiden så fort när man blir äldre? Jag hiner inte med.
Vilket väder!!!
Måndagmorgon, ja hur kul är det? speciellt i det här vädret. Snöstorm och drivis. Något som lättade upp ialla fall, var ett positivt utvecklingssamtal med yngsta dottern. Det går jättebra rakt igenom alla ämnen. Visst är det väl skönt när det fungerar för ens barn. När dom sköter skolan, har bra kompisar och bra fritidsintressen. Deras största intressen är förresten dans. De dansar båda på Danceworld i Sundsvall, stans bästa dansskola. Det måste jag ju tycka eftersom det är svägerskan som äger den. Nämen allvar, det är verkligen stans bästa.
Visst är det väl märkligt hur olika vi lever i olika perioder i livet. När man var ung och självständig så levde man mycket för dagen. Hade kompisarna ett kul förslag så hakade man på. Sen träffade jag min man och vi levde för varandra, gjorde allt tillsammans. Så är det ju fortfarande i och för sig, vilket jag också trivs med. När barnen kom så kretsar ju livet bara kring dom. Allt man gjorde, alla man pratade med, så handlade det om barnen. Inte så konstigt i och för sig eftersom de flesta man pratade med också var i samma period i livet. Nu när barnen är stora, ja ganska iallafall, så är vi tillbaka till den tiden som vi kan ägna oss åt varandra igen min man och jag. Men på ett annat sätt nu, det känns som man kan njuta mer av varandra nu. Vi behöver inte testa av varandra på samma sätt som förr. Det är som en gammal kofta. Man vet var den finns när det är kallt och man trivs med den. ja, oj vilka tankar på en måndag morgon.
Visst är det väl märkligt hur olika vi lever i olika perioder i livet. När man var ung och självständig så levde man mycket för dagen. Hade kompisarna ett kul förslag så hakade man på. Sen träffade jag min man och vi levde för varandra, gjorde allt tillsammans. Så är det ju fortfarande i och för sig, vilket jag också trivs med. När barnen kom så kretsar ju livet bara kring dom. Allt man gjorde, alla man pratade med, så handlade det om barnen. Inte så konstigt i och för sig eftersom de flesta man pratade med också var i samma period i livet. Nu när barnen är stora, ja ganska iallafall, så är vi tillbaka till den tiden som vi kan ägna oss åt varandra igen min man och jag. Men på ett annat sätt nu, det känns som man kan njuta mer av varandra nu. Vi behöver inte testa av varandra på samma sätt som förr. Det är som en gammal kofta. Man vet var den finns när det är kallt och man trivs med den. ja, oj vilka tankar på en måndag morgon.
Ny i bloggvärlden
Ja, det här har jag ju aldrig gjort förut. Läste min dotters blogg och blev nyfiken. I dag har jag vart på min gamla arbetsplats, skulle hämta lite saker jag beställt till jul. Det var kul och se att det funkar bra för dom. Jag trivs jättebra på min nya arbetsplats sedan två månader. Undervisar vuxna på barn och fritidsprogrammet. Vilket kul jobb! Men inte helt lätt. Det är mycket att sätta sig in i. Har kanonbra kollegor. Ja, första inlägget, kul och prova.
