ninalindberg

Visst är det skönt med fredag. Nu är det ju så att jag är ganska ny på mitt jobb och trivs väldigt bra. Så för min del går veckorna ganska fort. Jag tycker faktiskt att det är roligt att åka till jobbet även på måndagar. Solen skiner och det är första advent på söndag, visst är det härligt med jul, speciellt så här innan. Julklappar som ska köpas och förväntningar inför ledighet och träffa släkt och vänner. Det ska bli jättetrevligt att tillbringa julafton med lillebror och hans familj. Det är mycket längesedan, det är så kul att han är sitt gamla jag igen. Kul och sprallig och mår nog ganska bra trots konflikter med exet. Ann är nog det bästa som hänt honom. Hoppas att de är rädda om varandra och tar vara på varandras behov och intressen. Jag är så glad att de har lilla Ester, så otroligt vackert barn. Gjord med kärlek tror jag.
Ikväll kommer våra grannar över på käk, det ska bli kul. Tänk vilken tur vi haft som fick Anci och Kjelle till grannar. För visst är det ganska viktigt hur man trivs med sina närmaste grannar. Jag menar inte att man behöver vara uppi varandra så mycket men kunna känna trygghet att de finns där om man behöver dom. Sen är det ju roligt att umgås lite också för vi trivs bra tillsammans. Det handlar ju om att ge och ta. Våra förra grannar var nog de värsta man kunde tänka sig, framförallt frun i huset. Avundsjuk och grinig. Elak med sin man var hon också men framförallt griniga mot oss. Det började när vår hund, Fanny, smet ut när hon var 7 månader och mer vild än tam sprang runt på deras gård. Har man sett ett "setterryck" någon gång så förstår man vad jag pratar om. Bara rejsa runt runt och då blev det ju fula spår i snön. Frun blev heltokig och påstod att Fanny skrämt ihjäl deras katt fast jag såg ju att hon inte gjorde det. Inget gick sönder och ingen blev skadad. Efter det hälsade hon knappt på oss. Så tack Anci och Kjelle för att ni flyttade till Hällsjö och blev våra goda grannar. ♥

Usch vilket mörkt och grått väder det var idag. Jag känner att jag inte riktigt hinner med allt jag ska göra.
Möte på dansskolan inför tävlingen, Det behövs städas hemma. vi har middagsgäster imorgon, måste handla till det, jag vet inte vad vi ska bjuda på. Hjälp!!!
Jag längtar till våren och hojen.

Jag har funderat över mitt inlägg igår och den här bloggen har en tendens att bli en enda lång åldersnoja. Var på praktikbesök hos en av våra elever imorse och träffade på en person som hade gått samtidigt med mig på lärarhög i Härnösand. Vi började ju naturligtvis fundera bägge över hur länge sedan det nu var. 20 år!!!, fatta. Det är inte sant.
Det är 28 år sedan jag gick ur nian. Jag tycker det inte alls är länge sedan min egen mamma var på återträff efter 25 år sedan grundskolan. Hur sjukt är inte detta?
Varför går tiden så fort när man blir äldre? Jag hiner inte med.

Måndagmorgon, ja hur kul är det? speciellt i det här vädret. Snöstorm och drivis. Något som lättade upp ialla fall, var ett positivt utvecklingssamtal med yngsta dottern. Det går jättebra rakt igenom alla ämnen. Visst är det väl skönt när det fungerar för ens barn. När dom sköter skolan, har bra kompisar och bra fritidsintressen. Deras största intressen är förresten dans. De dansar båda på Danceworld i Sundsvall, stans bästa dansskola. Det måste jag ju tycka eftersom det är svägerskan som äger den. Nämen allvar, det är verkligen stans bästa.
Visst är det väl märkligt hur olika vi lever i olika perioder i livet. När man var ung och självständig så levde man mycket för dagen. Hade kompisarna ett kul förslag så hakade man på. Sen träffade jag min man och vi levde för varandra, gjorde allt tillsammans. Så är det ju fortfarande i och för sig, vilket jag också trivs med. När barnen kom så kretsar ju livet bara kring dom. Allt man gjorde, alla man pratade med, så handlade det om barnen. Inte så konstigt i och för sig eftersom de flesta man pratade med också var i samma period i livet. Nu när barnen är stora, ja ganska iallafall, så är vi tillbaka till den tiden som vi kan ägna oss åt varandra igen min man och jag. Men på ett annat sätt nu, det känns som man kan njuta mer av varandra nu. Vi behöver inte testa av varandra på samma sätt som förr. Det är som en gammal kofta. Man vet var den finns när det är kallt och man trivs med den. ja, oj vilka tankar på en måndag morgon.

Ja, det här har jag ju aldrig gjort förut. Läste min dotters blogg och blev nyfiken. I dag har jag vart på min gamla arbetsplats, skulle hämta lite saker jag beställt till jul. Det var kul och se att det funkar bra för dom. Jag trivs jättebra på min nya arbetsplats sedan två månader. Undervisar vuxna på barn och fritidsprogrammet. Vilket kul jobb! Men inte helt lätt. Det är mycket att sätta sig in i. Har kanonbra kollegor. Ja, första inlägget, kul och prova.